Eeya

Någon som aldrig uppleft alzheimer på nära håll förstår nog inte hur hemsk sjukdomen egentligen är. Jag såg en dokumentär häromdagen om alzheimers. En kille filmade sin egna pappa igenom hans sjukdom, man fick se honom bli värre och värre,  i början var det mest bara att han glömde bort vart han hade lagt sina saker, men sen glömde han bort hur man gick, hur man pratade , hur man åt. Och detta hände bara på ett år. En riktigt hemsk sjukdom, morfar var dålig länge i sin sjukdom, jag skrattade mest när han sa dumma grejer, men nu förstår jag, efter att ha sett dokumentären, att dom som är sjuka i alzheimers förstår att det är något fel, dom förstår själva att dom glömmer saker, och mår välldigt dåligt över det. Pappan i dokumentären hade en dag bara glömt bort sin frus namn, och han visste det. Han visste att han hade en fru, men vad var hennes namn? Han mådde skit dåligt och slog sig själv, och skrek att han var dum i huvudet. Folk med alzheimers har ofta depritioner. Jag tycker det är riktigt hemsk, nu förstår jag att jag visste, alla visste till och med morfar visste. Man kan tydligen dö i sjukdomen, det hade jag inte en aning om, jag trodde bara man blev lite "virrig" om man säger så. Men hjärnan kan glöma bort hur man ska syresätta kroppen och därför slutar hjärtat att slå, helt galet egentligen. Hjärnan som är ett så intellegent organ, men kan ändå slås ut totalt av sjukdomen. Jag fick reda på mycket i den där dokumentären som jag egentligen inte ville veta nu.

Morfar dog juni-10

jag saknar er, moffa och mommo
ta hand om Johan ♥