Eeya

Jag hade en lillasyster, men hon dog. Igår natt dansade jag runt i pyjamas och hade musiken i bott. Helt plötsligt så kommer det låtar som påminner mig om dig och glädjen går till skräck på två sekunder. Jag har svårt att hantera smärtan, ena stunden tänker jag inte på det och en sekund senare kan jag sitta gråtandes i ett hörn. Att det har hänt förut gör situationen värre. Det är värre nu, för jag vet vad som väntar mig. Flera år av smärta tills man tillslut accepterat situationen. Gå från överlycklig till nervrak på två sekunder är vad som väntar mig i flera år fram över. Det är inte försen nu jag har lärt mig att hantera Johans död, så händer det igen precis som ett slag i magen. Någonting kommer och krossar den mur jag sakta byggt upp. Det är fruktansvärt, denna vackra tjej som var som min lillasyster. Jag vet att jag måste bygga upp en mur igen, men den här gången blir det mer smärtsamt än någonsin. Jag saknar allt som har med dig att göra, jag drömmer att jag hör ditt skratt, jag får för mig att jag hör dig så fort jag är hemma hos dig, jag får för mig att jag ser dig på stan.

Allt jag önskar är att jag fick säga hejdå.
Jag älskar dig Madelene.